onsdag 17 mars 2010

Slut som aldrig förr...

...blev jag av dagens ultralånga distans. Ändå blev det än lite snabbare tävling än vad vi kanske räknat med, då de 45 kilometrarna inte tog mer än 2h22'. 
Banan bestod av tre långa, gafflade varv och ett lite kortare gemensamt på slutet. Ganska tidigt i loppet gick jag upp i ensam ledning på mitt gafflingsalternativ och så fortsatte det nästan ända in till sista kartbytet. Jag skidade på bra och gjorde inte heller några värre orienterings- eller vägvalsmissar. På slutet av tredje varvet kom Eetu Hrennikov och Olli-Markus ikapp mig och vi var tillsammans in till kartbytet. Vid det här laget var jag rejält slut och jag började känna av kramper i armar och ben. Jag koncentrerade mig alltså på att försöka hålla mig i rygg på Olli och Eetu. Det gick sist och slutligen lite enklare än vad jag trott och såpass starka verkade tydligen Olli och jag att Eetu kände sig tvungen att ta ett annat vägval till nästsista än Olli och jag. Det visade sig vara nästan minuten långsammare. Jag läggde mig tätt i rygg på Olli och försökte samla krafter till spurten. Jag klarade också nästan av att komma upp jämsides med honom på målrakan, men Olli var för stark och vann med en skidlängd.
Andrey Grigoriev blev dock bara nia, så jag gick om honom i totalställningen och upp på andra plats efter Hrennikov.

3 kommentarer:

  1. Grattis till framgångarna
    Önskar

    Glenn o Maria

    SvaraRadera
  2. eikös voittoon ole hyvä lopettaa kansainvälinen kausi?

    SvaraRadera
  3. Är du fortfarande trött? Hoppats allt är väl!

    SvaraRadera