Dubbel förbundsmästare!

I helgen var det FSOM på Köykar i Karleby. Förhållandena var fina och Måns hade gjort banor med de klurigaste vägvalen jag stött på i Finland på länge. Kolla speciellt in avstånd 6-7 och 8-9 på kartan nertill. Speciellt bra gick det inte i alla fall idag, då jag till exempel var till tolfte kontrollen före andra och fick på så sätt klättra upp på jordavstjälpningshögen en gång extra. Men det räckte som sakt till seger båda dagarna.

 

En del av söndagskartan.

 

En röd medalj.

 

Sprint

Sprinten blev i mitt tycke den sämsta tävlingen i dehär mästerskapen. Segertiden blev tillslut lite under 13 minuter och banan innehöll 17 kontroller, så avstånden var i medeltal under minuten, dessutom var alla ungefär lika långa. Då i praktiken hela tävlingen avgjordes ute på en åker så var det bara att lyfta blicken för att se nästa kontroll. Dessutom var föret sådant att spåret blev glatt där det var åkt och bra mycket långsammare där det ingen åkt förr. Det betydde förstås att alla tog samma vägval hela tiden och att det i praktiken bara var att följa de andras spår.

Orienteringsfel gjorde jag inte och skidåkningen fungerade sådär. Långdistansen kändes nog ännu i kroppen, men större inverkan hade nog det att spåren var så glatta och ojämna att det var svårt att få in rytmen i åkningen. Tillslut blev jag 5., 10 sekunder efter segrande Edvard Hrennikov och 3 sekunder till medalj.

I morgon blir det stafett, Teemu startar Olli skidar andra och jag sista. Sedan var det ännu prisutdelning från lången, på bilden Edvard, jag och Teemu.

EM-Guld!

Efter en timme och femtiotvå minuters slit kunde jag glida in i mål som europamästare! Hrennikov var tvåa, två minuter efter. Olli, som var tvåa i mål hade stämplat på damernas tredje sista och blev diskad.

Det känns förstås otroligt skönt att äntligen få lyckas bäst av alla och ta hem  mästerskapet som jag kom hit för!

EM-medeldistans

Europamästerskapen öppnades idag med medeldistans. För min del blev det en nöjaktigt femteplats. Inte så dåligt, men inte heller den placering jag kom hit för att kämpa för. Peter Arnesson delade segern med Edvard Hrennikov, Andrey Grigoriev var trea och Teemu Köngäs fjärde. Till segern förlorade jag en minut och åtta sekunder.

Banan var ganska så tudelad; direkt till ettan var det ett par kilometer, kanske 150 stigning, inga vägval och extremt enkel orientering. Sedan kom ett antal kortavstånd, på det igen ett långt och så vidare. Borde ju passa mig, men då det helt saknas ordentligt breda och bra spår här, så kommer nog inte min skidteknik riktigt till sin rätt.

Nå, skidåkningen kändes i alla fall helt okej, sedan genade jag på fel ställe och förlorade en halvminut på det. Och jag var ju trots allt bara minuten efter, så jag tror definitivt jag kan vara med och slåss om segern i morgondagens långdistans!

 

Så här glad var Teemu

 

Tävlingsturist.

Sprintstafett och så vidare

Sprintstafetten blev en ganska råddig tillställing. Då lagen själv fick bestämma om man skulle inleda med en herr- eller damåkare blev det stora omkastningar i från sträcka till sträcka. Dessutom var det stor skillnad mellan de olika gafflingsalternativet, så det blev ingen direkt känsla av man-mot-man uppgörelser. Att det dessutom var ordentlig snöstorm på målområdet gjorde inte saken bättre. I skogen märkte man dock inte av snöstormen och banorna var trevliga sprintbanor. Det gick ganska bra för Anni och jag, i slutresultaten var vi sjätte och bästa finska lag. Norge med Marte Reenaas och Lars Hol Moholdt vann stafetten.

Efter tävlingarna var jag, Teemu och Olli ännu ut och skidade i tävlingsområdet. Ute på de öppna ytorna blåste det så att man knappt hölls upprätt, men inne i den mäktiga bokskogen var det fint att skida upp och ner för de höga och ganska branta backarna.

Igår åkte vi sedan 14h med en överfull buss hit till Rumänien och Miercurea Ciuc. Verkar vara en fin stad, här under lite bilder från skidlänken, bussresan samt staden.

 

Teemu klättrar

 

Bak i bussen

 

Fram i bussen

 

Vårt hotell

 

En gågata i Miercurea Ciuc

Ryssarna hårda i medeln

Det blev en trippelseger för Ryssland i medeldistansen idag. Andrey Lamov vann och jag var fyra, 1'27" efter. Hela tävlingen gick i en brant och lång sluttning, så banan innehöll mycket stigning, i huvudsak längs smala spår, och branta nerförsbackar i lika smala och krokiga spår. Fysiskt hade jag inte en riktigt lika bra dag som i förrgår, men skidåkningen fungerade i alla fall skapligt.  Uppför backarna skulle jag nog ändå ha viljat ha någon som skulle ha hejat på, för  i mål kändes det som om jag i alla fall kunde ha haft mer att ge. Jag gjorde inte några egentliga bommar, men flera relativt små vägvalsmissar. 

I morgon blir det sprintstafett. Precis som i Ryssland består den av sex sträckor, men nu med mixade lag. Vad som gör det speciellt är att lagen själva får bestämma om man inleder med en herr- eller damåkare. Lite lotteri blir det, då man inte på förhand kan veta på vilka sträckor det råkar vara mer stigning, klart är i alla fall att sista sträckan är lite längre, men avgörs istället på ett helt flackt område. Vi chansar på att skicka en damåkare på den sträckan, så jag skidar alltså sträckorna 1, 3, och 5, så skickar vi Anni Honkimaa på de andra. Våra andra lag är: Teemu-Tiia och Pernilla-OMa.

Vi fick skida långdistansen i strålande solsken idag. Formen kändes också mycket bättre än igår, så det blev en verkligt rolig tävling. Andrey Grigoriev vann och jag var andra, knappa 40 sekunder efter. Vi hade så olika gaffling så vi såg inte varandra under banan, fastän det var samstart. Sist och slutligen skidade jag merparten av banan helt ensam.
I början av loppet skidade jag med Lamov, och uppför en ganska lång sluttning drog vi ifrån de andra på vår gaffling med kanske halvminuten. Men sedan när vi åkte nerför en backe och skulle svänga vänster var det spåret igensnöat, så vi såg det inte och körde förbi. Det var förstås bara att klättra uppför igen, så där for vårt försprång. Sammanlagt tappade vi cirka 1'30" på vår bom. Efter det hade Lamov en annan gaffling och jag fortsatte själv. Fler bommar gjorde jag inte, men jag gjorde samma dåliga vägval två gånger. Där kunde jag ha sparat över en och en halv minut.
I morgon väntar vilodag. Antagligen blir det väl att gå en tur i solskenet. Sedan mellandistans på fredag.

Dagens sprint gick för min del efter omständigheterna bra. Jag slutade sexa, 25 sekunder bak Edvard Hrennikov. Fullständiga resultat och mellantider hittas på arrangörens internetsidor. Banan innehöll en del vägvalsproblematik, men i övrigt ganska lätt orientering. Dessutom fanns det en del branta utförslöpor med branta krokar, så man hamnade att ha tungan rätt i mun för att stå på benen. Det klarade jag i alla fall av och det kom heller inga egentliga bommar. Till femman och sjuan gjorde jag dock fel vägval och tappade ca 10 sekunder på vart avstånd. Fysiskt kändes det ganska dåligt, men det var väl ganska väntat med tanke på gårdagens resande. Kartan ser ni undertill. I morgon blir det långdistans, hoppas kroppen svarar bättre då.

17h resor

Gårdagen präglades av ändlöst resande och en rad motgångar. Allt började bra; Joni Lammi skjutsade ut oss till flygplatsen lite före åtta och planet mot Bukarest lyfte nästan i tid. Väl framme började motgångarna, vårt nästan hälften av våra skidpåsar och vallningsutrustning hade blivit i Helsingfors och ännu är det ingen som vet var de finns och när/om de kommer hit. Jag fick ändå med mig allt. Sedan när vi väl åkte iväg med vår buss märkte vi ganska snart att vår chaufför inte var av den snabbare sorten. Vid gränsen till Bulgarien var det förstås trafikstockning och när vi väl kom igenom så skulle chauffören ha en 45 minuters paus (vi hade med oss två chaufförer, så varför de inte bara kunde köra turvis förstod ingen av oss). Under vår paus passade förstås en långtradare på att välta och blockera vägen bara ett par kilometer från vårt rastställe. Vi for så tillbaka till en supermarket vi just kört förbi och spenderade en dryg timme där. Sedan segade vi oss vidare upp mot Uzana dit vi anlände lite efter ett på natten.