Staffan Tunis - Skidorienterare

Sprint

2012-02-02T06:29:00.000+02:00

Det blev en fysisk sprint på Auburn skidstadionidag. Det var bara stora skidspår i terrängen och rejält med stigning men också en del vägval och igen en hel del genande. Idag lyckades jag nästan perfekt med orienteringen, vägvalen lyckades och jag hittade nästan alla rätta genspår. I den tunna luften öppnade jag nog i alla fall tävlingen för hårt; ännu vid tredje sista kontrollen var jag en sekund före Peter Arnesson som till slut vann tävlingen. I mål var jag 17 sekunder efter. Visst visste jag att jag måste hålla igen lite, men jag mindes det bara fram till andra kontrollen. Före mig hann ännu Hans-Jörgen Kvåle och Lars Moholdt. I morgon medeldistans.

Nummer fyra. Det var väl ungefär så bra jag var idag.

Fjärde plats i premiären.

2012-01-31T07:12:00.000+02:00

Min analys av vad som skulle avgjöra dagens långdistans visade sig vara helt rätt. Problemet var att jag bara klarade av en av de två sakerna. Jag lyckades med att hålla mig på kartan och hela tiden veta vart jag var påväg. Däremot lyckades jag inte hitta rätt ställen att gena på. Jag gjorde visserligen flera bra gen, men ännu fler dåliga. Det gjorde att jag flera gånger hamnade att jaga ikapp de jag för en stund sedan skida tillsammans med. Det gjorde att jag fick en rejält tung tävling.

Över halva tävlingen var jag av och till tillsammans med Andrey Grigoriev och Hans-Jörgen Kvåle som i slutändan tog de två första placeringarna. Men en bit in på tredje och sista varvet tappade jag kontakten med dem slutligen. In till publikkontrollen en dryg kilometer före mål var jag ensam på tredje plats, men efter en halvminutsbom på tredje sista kontrollen så var Lars Moholdt och Erik Rost ikapp mig. Till slut förlorade jag spurten mot Lasse, men höll Erik bakom mig.

Allt i allo inget bra lopp, men en ok start på cupen. I morgon blir det vilodag, sedan fortsätter vi med sprint på onsdag.

Ett varken vackert eller effektivt sätt att korsa mållinjen. (foto: Alex Jospe)

Nu drar vi igång!

2012-01-30T07:01:00.000+02:00

I morgon startar årets världscup här vid Lake Tahoe i Kalifornien i USA. En långdistans på 26km och 500 meters totalstigning väntar oss här uppe på dryga 2000 meters höjd.

Intressant skall det bli, och jag tror nyckeln till framgång i morgon ligger i att hitta de smartaste vägvalen och gena på rätt ställen. För en del genande lär det bli, då det är rätt bra skarföre och ganska öppen terräng. Den tunna luften borde jag vara ganska bra förberedd på, vi har varit här i trakten och förberett oss i en vecka nog. De första dagarna kändes skidåkningen nog ganska så hopplös, men under de senaste dagarna har jag kännt mig stark.

Start blir det klockan åtta lokal tid i morgon bitti, alltså eftermiddag finsk tid.

Kaliforninen bjuder på solsken, vit snö och fina vyer.

Headcoach Tonna och vallamästare Tervala har varit ivriga med att testa valla, så våra skidor skall det inte vara några fel på i morgon.

Sommaren slut.

2011-10-08T23:10:00.000+03:00

Jag befinner mig för tillfället i Ramsau på läger tillsammans med skidåkarna i FSS. När vi kom hit i måndags var det sommar både här nere i byn och uppe på glaciären. Det var ju förstås skönt men skidföret var långt ifrån bra. Sommaren tog dock slut i förrgår och de senaste två dagarna har det varit snöstorm uppe på glaciären och lite lättare snöfall här nere. Bättre skidföre förstås, men inte lika trevligt väder.

Bäst i världen

2011-04-21T21:54:00.000+03:00

Skidorienteringssäsongen 2010-2011 tog slut för knappa två veckor sedan i Övertorneå. Den sista tävlingen avgjordes i strålande solsken och många plusgrader. Den tävlingen vann jag, men i övrigt var den sista tävlingshelgen ingen höjdare för min del vad resultaten beträffar; i övrigt var den förstås skitkul. Mina krafter hade jag bränt redan en vecka innan i Tänndalen i Sverige.
Som jag skrev före VM, så var jag ännu ett par veckor innan VM rätt osäker på hur min form skulle vara. Tröttheten jag hade känt ända sedan EM ville inte släppa och jag började till och med bli rädd att mitt säsongsupplägg inte skulle fungera. Som tur var, så var min tränare Rolle ofta med vid sidan av spåret och påminde mig om att jobbet var gjort och att jag måste lita på att formen nog skulle dyka upp. Det började ja också känna att den gjorde en och en halv vecka innan tävlingarna. Jag kunde alltså resa till VM med en stark tro på både min form och mitt kunnande. Ändå är känslan innan första starten i ett mästerskap svår att leva med. Man vet aldrig med säkerhet var konkurrenterna står och man känner en starkt ångestblandad förväntan. Som tur är försvinner den här känslan allt som oftast direkt man får tävlingskartan framför sig; då tar glädjen av att äntligen få komma lös över. Dessutom hade jag i mitt huvud skidat årets VM så många gånger redan innan start att allt gick per automatik. Jag vet inte då om det var just för att jag allt som oftast vunnit de gånger jag skidat VM i mitt huvud eller om det var för att jag upplevt samma sak så många gånger förr. Jag blev hur som helst väldigt besviken av att förlora tre sekunder åt Olli-Markus och ta silvret. Som tur var lyckades jag vända känslan redan ett par timmar senare; Olli och jag hade i alla fall hållit en lite högre fart än de andra och att han sedan drog det längre strået den här gången var för att han lyckats lite bättre just i den här tävlingen. I å med den här insikten så kunde jag fortsätta mitt VM med ett ännu större självförtroende.
Resten av VM flöt på med den här känslan. Jag sov dåligt om nätterna, men skidorienterade bra om dagarna. Fullträffen kom i medeldistansen, i kanske de mest krävande förhållandena någonsin (en kuriositet var att hundspannstävlingen Amundsen Race ställdes in pga för dåligt väder) kunde jag ta hem VM guldet som jag flera gånger varit så nära. Det med ett lopp som var långt ifrån tekniskt fulländat. Mitt mest känsloladdade minne av vintern kommer för alltid att vara när jag får höra att Andrey Lamov är på väg mot mål, men att han inte kommer att hinna ta en bättre tid än min.
I långdistansen fick jag se mig slagen av Andrey Grigoriev nästan på slutrakan. Fysiskt var han starkare på slutet, men efteråt har jag insett att jag nog kunnat klå honom om jag bara orienterat lite bättre. I stafetten gjorde vi alla bra lopp. Mest imponerad är jag nog av Olli-Markus, som lyckades lyfta sig efter att varit rejält under isen i långdistansen och av Matti, som åter visade att han trots ganska sparsam träning de senaste åren klarar av att pricka in topplopp när det verkligen gäller. Att då jag klarade av att hålla huvudet kallt och ta hem segern trots att Peter Arnesson andades mig i nacken på mitten av banan var något som jag hela tiden räknade med.
Det blev alltså två guld och två silver från årets VM, med sammanlagt fem sekunder bättre tid kunde det ha blivit fyra guld. Räknar man ännu med EM, så har jag minst silver från varje mästerskapsdistans jag ställt upp i i vinter och sammanlagt är jag 26 sekunder från att ta samtliga individuella guld.
Därmed har jag uppnått det som varit mitt mål sedan jag valde min gren; att bli bäst i världen på skidorientering. Det betyder dock inte att jag skulle vara färdig med skidorienteringen. Trots allt har min främsta drivkälla i idrottandet alltid varit att jag njuter så enormt mycket av att tävla och träna. Speciellt roligt är tävlandet förstås när man är i bra form, så jag tror inte det blir något problem att hitta motivationen för nästa år heller.
I slutet av varje säsong finns det dock de som meddelar att de kommer att avsluta sina skidorienteringskarriärer. En av dem som i år meddelade att han kommer att sluta är Eivind Tonna. Eivind den av oss skidorienterare som är allra skickligast att stå på ett par skidor. I samstartstävlingar har han ofta haft den irriterande ovanan att skida otroligt långsamt men ändå av någon anledning alltid vara i täten vid kontrollerna.
En annan som meddelat att han slutar är Jukka Lanki. Precis som Eivind har Jukka varit med mycket längre än jag. När jag i början av 2000-talet försökte slå mig in i skidorienteringslandslaget var han en av de mer rutinerade idrottarna och kanske den som tog sig mest tid att guida oss yngre. Efter att ha avslutat sin egen elitkarriär 2007 i Moskva-VM har han sedan fungerat som landslagstränare. Under de fyra åren Jukka har lotsat oss har vi presterat absolut bäst i VM 2009 och VM 2011. I årets VM var vi nära att bli bästa nation. Det säger väl något om hur han lyckats som tränare.
Efter att säsongen är slut uppstår alltid ett sorts tomrum, någon slags postsäsongsdepression när man inser hur länge det är till nästa tävlingar. Men det är väl bara att hålla huvudet högt och hoppas att det nog kommer snö nästa vinter också.

Nu är det färdigt.

2011-03-18T09:52:00.000+02:00

Tränat alltså. I morgon drar jag iväg mot Tänndalen och VM. Jag tror jag har fått till en rätt bra, om inte stenhård, VM-form. Efter EM var jag rejält sliten, till exempel hamnade jag att stiga av banan i långa-FM helgen efter. Sedan störde kölden och en smärre förkylning min träning något. Men efter det har det gått stadigt uppåt. Träningen har flutit på bra och både sprint- och medeldistans-FM har gått okej - jag vann sprinten och blev fjärde på medeldistansen, med rätt stora bommar. Dessutom var jag och Peter nära medalj i parsprinten. De senaste två veckorna har jag inte tävlat, men träningarna har börjat kännas bättre och bättre hela tiden.

VM drar igång med sprint nästa tisdag, fortsätter med medeldistans på onsdag, parsprint på torsdag, långdistans på lördag och avslutas med stafett på söndag. Arrangörerna lovar fina möjligheter att följa tävlingarna live över internet, med både bild och gps-uppföljning.

Tre lopp - tre silver

2011-02-10T12:02:00.000+02:00

Efter långdistansguldet och vilodagen var ännu merparten av EM-tävlingarna kvar. Fredagens sprint blev som väntat orienteringstekniskt väldigt intensiv. Då jag kom imål tyckte jag att banläggningen var ganska dålig, då jag upplevde det som om att hela banan gick ut på att traggla sig fram längs små spår. En närmare analys visade dock att jag får skylla mig själv för det här. Se till exempel mitt och tävlingens segrare, Peter Arnessons, vägval:

Mellan ettan och tvåan till exempel är min väg både krokigare och innehåller mer klättring. Dessutom hamnar jag att gena genom lössnön två gånger.

Ännu tydligare är det mellan tian och elvan. Peter åker runt längs det sex meter breda spåret medan jag siksackar mig fram på små, långsamma spår. Tidstappet på dehär två sträckorna är ungefär det samma, knappa 15" på vardera. Mit lopp räcker som sagt i alla fall till en silvermedalj, 19" efter Peter och 6" före Olli-Markus, som igen är placeringen efter mig.

Medeldistansen avgjordes som samstart, men med bara ett kartbyte och sk. fjärils-gaffling. Denhär gafflingsmetoden är nog inte den bästa, speciellt inte på samstartstävlingar, då det lätt blir mycket åkning fram och tillbaka längs samma spår och många korta kontrollavstånd. Det här gör att det blir trångt längs spåren, då 60 man startar samtidigt. Trängseln märkte jag till all lycka inte så mycket av, eftersom jag lyckades i min taktik att öppna hårt och på så vis dra ifrån de flesta andra direkt i början. Första varvet gick också bra, och jag var i en halvminuts ledning vid kartbytet. I början på andra varvet gjorde jag dock ett litet misstag, jag tappade inte mycket på det, kanske knappa tio sekunder. Men det gjorde antagligen att jag blev för defensiv och långsam i min orientering. Det gjorde att Erik Rost kunde ta ikapp mig på de många kortavstånden som andra varvet bestod av. Tävlingen avgjordes sedan till Eriks fördel då jag tog ett lite långsammare vägval till näst sista kontrollen och dessutom tappade balansen efter sista kontrollen.

I stafetten skidade jag tillsammans med Janne Häkkinen och Olli-Markus. De inledde bra och kunde skicka ut mig på delad andra plats tillsammans med Sverige och Erik Rost. Ryssland II och Edvard Hrennikov gick ut knappa minuten före oss. Vi tog dock ikapp honom lite före halva banan. Efter det tog jag dock två dåliga vägval på rad och var plötsligt över hundra meter efter. Det visade sig vara ödesdigert för vår segerkamp. Erik hade en längre gaffel kort efter dehär och jag kunde komma ikapp honom. Jag avgjorde sedan silverkampen till vår fördel när jag tog ett bättre vägval och ett listigt genspår till fjärdesista kontrollen. Edvard var dock för stark på slutet och kunde ohotat glida imål som segrare.

Mitt totalsaldo från Europamästerskapen blev alltså ett guld och tre silver. Det är jag förstås nöjd med. Redan innan tävlingarna visste jag att jag fysiskt var i bra form. Speciellt på långdistansen höll jag också klart högst fart i spåret. På förhand var jag mer osäker på hur jag skulle hänga med i den täta orienteringen som tävlingarna bjöd på. Jag klarade dock av att göra fyra säkra och bra prestationer på rad. Ändå så var inget av loppen någon verkligt fullträff - därför fanns det också i alla tävlingar utom långdistansen någon som var snabbare än mig.

En tävlingsvecka som den i Sjusjöen är förstås väldigt påfrestande. Den här veckan har jag känt mig mer sliten än på länge. Jag har sålunda koncentrerat mig på att återhämta mig och försöka ladda batterierna inför helgens FM-tävlingar.

Just idag e ja stark!

2011-02-02T17:42:00.000+02:00

Dagens långdistans blev en precis lika fin tävling som jag väntat mig. Det här är skidorientering! Förstås är det då extra roligt att vinna och förnya sitt europamästerskap.

Jag gjorde en riktig kanoninledning och ledde tävlingen med över tre minuter redan efter en halvtimmes åkning. Efter det fungerade inte orienteringen lika bra och jag gjorde två lite större missar och en del små, sammanlagt lite över två minuter. På slutet fick jag ihop orienteringen igen, men gjorde ett par vägvalsmissar. Men jag trodde inte det skulle räcka till seger. Jag körde ändå på för fullt fastän jag nog började bli ganska trött mot slutet. Olli-Markus, som i början av banan gjorde en del missar, kom fortare än mig på slutet av banan. Som sagt så klarade jag ändå att hålla honom bakom mig; segermarginalen blev till slut dryga minuten. Tredje man var 2'30" bakom.

Nu känner jag mig ganska slutkörd. Ikväll invigningsseremoni med prisutdelning och i morgon vilodag. Till resten av tävlingarna gäller det nog att ställa in sig på att orientera ännu mer noggrant. Som vanligt är nog tillräcklig framförhållning i kartläsningen den viktigaste nyckeln till framgång.

Långdistansafton

2011-02-01T21:14:00.000+02:00

Det är fint här i Sjusjöen. Idag har vi kört modellorientering och skidtester. Solen skiner, det är ett par minusgrader i luften och lätt skidföre. Spåren är också bra i skick och snö finns det absolut tillräckligt av. Dessutom är det lite skare, så en av de avgörande sakerna i morgon blir att man genar rätt, speciellt nerför. Uppför är det dock långsamt att gena, då stavarna går rätt igenom.

Morgondagen kommer att bjuda på en långdistans över dryga 20km och med 650m totalstigning och med intervallstart. Två kartbyten blir det, ett i skogen och ett på målområdet. Speciellt är att vi blir transporterade till startplatsen med skidlift. Inledningen av banan blir alltså uppe på kalfjället här bredvid.
Första man går ut 10:00 lokal tid och jag går ut som sista man 11:50. Arrangören har beräknat segrartiden till 1h35', men jag tror att vi kommer att åka bra mycket fortare. Det utlovas fina möjligheter att följa tävlingarna över internet, åtminstone live-resultat och GPS-uppföljning i realtid. Arrangörens Live-sidor hittar ni här.

Ski-O Tour

2011-01-24T10:46:00.001+02:00

Ja, touren slutade ju redan för över en vecka sedan, men för att få något skrivet så måste man få tummen ur... och ...ur vagnen osv.

Hur som helst så gav touren samma signaler som jag lite anade i Seinäjoki när jag var där och tävlade i längd; jag är för tillfället i bra form. På ett sätt lite överraskande, då jag inte på något vis riktat in träningen på att vara i toppform just nu. Men å andra sidan ganska naturligt, eftersom träningen har flutit på väldigt bra i november och december. Dessutom har träningsförhållandena här i Vörå varit sagolikt bra ända sedan jag kom hem från lappland i mitten av december.

Touren då; som väntat var orienteringen lite ringrostig i början. Jag var ganska långt efter i första tävlingen. Lasse Moholdt segrare och jag var sjua i en tävling där det märktes vem som tränat skidorientering och vem som inte. I å för sig, så kan en stor del av den tid jag förlorade till seger förklaras av att jag missade ett genspår på väg till andra kontrollen.

Orienteringen började så fungera redan i andra tävlingen. Den blev en verklig fullträff, i mål var jag hela 2'40" före andra man i den 50' långa tävlingen. Självklart hann jag inte just göra orienteringsmissar i det loppet.

Också i den efterföljande sprinten blev det seger. Till slut bara 6" sekunder före Kiril Vesselov, eftersom jag inte orienterade ända in i mål utan gjorde en 15" miss på näst sista.

Jag var alltså i klar ledning när touren flyttade 650 kilometer österut till Skalka, nära Kremnica i Slovakien. Resan till Slovakien gick snabbt och smärtfritt eftersom man till stor del fick köra i drygt 130 på motorväg. Förhållandena i Skalka var dock inte vad vi hoppats och väntat oss. Efter att vi i St. Johann skidat bland vita drivor i solsken och vårlika förhållanden, så tog Skalka emot oss med tät dimma, och bara rester av något som säkert varit ett tjockt snötäcke.
Första tävlingen i Slovakien var en samstart på medeldistans. Det hade kommit kanske tio centimeter blötsnö under natten och det räddade inte bara den här tävlingen utan antagligen också de två andra. För omväxlings skull var det också ett par minusgrader vid start. Tävlingen präglades av genspår brant nerför genom granskogen och av skidåkning längs stora spår. Jag och Edvard Hrennikov hade samma gaffling nästan från start till mål, så naturligtvis skidade vi mycket tillsammans. Ut på sista varvet var jag i ledning, men eftersom jag gjorde ett sämre gen än Hrennikov på väg till andra kontrollen, så hade jag honom plötsligt kanske 50 meter före mig i spåret. Det försprånget tog jag ikapp och efter det skulle jag ju förstås ha bordat ligga honom i rygg fram till slutet, eftersom jag relativt lätt borde kunna spurta ner honom. I stället tog jag åter ett sämre genspår och han fick åter cirka 50 meter. Det försprånget kunde jag inte ta ikapp och han vann så tävlingen. Vi var helt överlägsna, efter oss tog det nästan tre minuter innan nästa man kom i mål.
Samstarten var min sista lyckade tävling på touren. I de två sista tävlingarna var det total rysk dominans. Föret svängde åter till den efterföljande sprinten, under natten började det regna och det mesta av nysnön smälte. Under tävlingen öste regnet ner och det var rejält sugföre. Mina stenföresskidor fungerade inte alls i det här föret och jag kunde inte alls matcha de bästa. Jag var i alla fall sexa och bästa ickeryss. Med facit i hand kunde jag mycket väl ha valt bättre skidor, eftersom det sist och slutligen fanns tillräckligt med snö längs banan.
Det rycktades om bättre snöförhållanden, mycket skidåkning och lika tungt före i sista tävlingen. Så jag tog risken och förberedde de bästa våtföreskidorna jag hade med. Det behövde jag inte heller ångra, eftersom det mycket riktigt var ganska bra med snö i terrängen. Tävlingen var dock mycket speciell. Redan till första kontrollen tappade jag över två minuter till de bästa eftersom jag inte tog av mig skidorna och sprang nerför en brant, hög backe (ca 100m fallhöjd). Dessutom stämde kartan ganska dåligt i det parti av banan som innehöll mer orientering. Åter var det ryssarna som bemästrade förhållandena bäst, i topp tio var det hela sju ryssar. Jag var åter bästa ickeryss, nu på fjärde plats. Som tur är var dehär förhållandena nog ganska långt från de som kommer emot i EM och VM i år.
Efter touren har det kännts rejält segt, så jag har koncentrerat mig på att träna lugnt för att återhämta mig. Jag skidade dock sista sträckan i DM-stafetten i längd igår. Christian Grannas, Jan-Erik Nordstedt och Mikael Eklund skickade ut mig på femte plats och jag räknade nog inte med att lyfta mer än till tredje plats. När jag redan efter en knapp kilometer var förbi de två som åkte ut direkt innan mig och enligt de som stod bredvid spåret och hejade redan hade tagit ganska mycket på Länkens Jonas Lindell som åkte ut cirka halvminuten före mig, så bestämde jag mig för att ta upp jakten. Som närmast var jag inte heller mer än cirka fem sekunder efter, men då jag drog på mig rejält med mjölksyra i den näst sista backen, så kunde jag inte stå på tillräckligt på det efterföljande flacka partiet. Eftersom vi bara skidade fem kilometer, så tog banan slut efter det och jag förde in vårt lag på tredje plats. Precis som jag trott, men med rejält mycket mer mjölksyra i benen än vad jag tänkt.
I DM verkade det dock som formen finns kvar, så nu gäller det bara att konservera den i en dryg vecka. Måndagen den sista januari reser vi till Norge och europamästerskapen inleds med långdistans på sjusjöens skidstadion på onsdag.

Prispallen från deltävling 2. (Foto: Sindre Haverstad)

Sådant här före mötte oss i Skalka

Sedan var jag med i Sportnytt förra onsdagen, klippet finns på Yle arenan.

Snart blir det skidorientering!

2011-01-06T17:30:00.000+02:00

Träningen har fortsättningsvis flutit på bra; efter lägret i Äkäs har jag fått in flera bra träningsveckor. Formen har också varit bra på senaste tiden; jag har kört längdtävlingar i Lappfors och i Seinäjoki. I Lappfors var startfältet kanske inte så mördande, men i gengäld vann jag med 1'40" före nästa man på dryga tio kilometer. I Seinäjoki skidade vi 15 kilometer och att det var samstart gjorde det extra intressant. Jag hade bra känsla hela loppet och fick verkligen vila när jag lade mig bakom de andra på de lättare partierna av banan. Sedan försökte jag trycka på ordentligt uppför. Det lyckades också, ganska snart var vi fyra loss och en kilometer före mål fick jag alla utom Markus Nilsson att släppa. Också han blev några avgjörande meter i sista backen. Trea var sedan Robert Blomqvist och fyra Jonas Lindell.
Så mycket skidorientering har det dock inte blivit på den senaste tiden. Men det skall det bli ändring på nu. I morgon reser jag via Wien till st. Johann i Tyrolen och Ski-O Tour. Vi tävlar där lördag till måndag och efter två vilodagar fortsätter touren i Kremnica i Slovakien torsdag till lördag i nästa vecka. Sex tävlingar blir det alltså på åtta dagar. Från Finland är bara jag och Janne Häkkinen med, men i övrigt är hela världseliten på plats. Inför touren leder jag världsrankingen och jag hoppas förstås att kunna hålla den placeringen!

Det rullar på

2010-12-21T12:39:00.000+02:00

Träningen flyter på bra för tillfället. Från de två veckorna jag var i Äkäslompolo i början av månaden fick jag med mig en seger och en tredje plats i tävlingarna, flera bra skidorienteringsträningar och en hel del rejäl grundträning.

Kartor med vägval från Äkäs finns på GPS-Seuranta

Nu efter lägret har jag tränat på bra. Här i Vörå är förhållandena för skidåkning perfekta. I stort sätt hela spåret som kommer att användas vid FM i januari är belagt med ett tjockt lager konstsnö och dessutom sex meter brett. Då det också blir mot hundra meter stigning på ett 3,33 kilometers varv så får det nog anses tillräckligt tufft. Inte heller kölden har hittills stört nämnvärt, endast ett par dagar har det varit nere mot tjugo grader.

Nu närmast väntar julfirande, sedan blir det ett par skidtävlingar och en del träning innan jag drar ner till Österrike och Slovakien för tävlingar i mitten av januari.

Tillbaka i IF Femman

2010-11-24T22:50:00.000+02:00

Efter sju år i OK Botnia kommer jag åter att representera IF Femman i vinterns skidorienteringstävlingar. Samtidigt kommer också två av mina klubbkamrater i Botnia, Teemu Rantala och Juuso Tuomaala, också att byta förening till Femman.

Den främsta orsaken till att jag nu flyttar tillbaka till min fostrarförening är att det nu finns ett bra gäng med unga skidorienterare i Femman och jag vill gärna försöka vara med och sparra dem till att fortsätta att utvecklas. Sedan får vi också ett stafettlag som jag har bra chans att kämpa om medaljer i vinterns FM-stafett.

Jag vill rikta ett stort tack till OK Botnia och speciellt Gunnar Holm för allt stöd under de senaste åren! Under min tid i Botnia har jag utveckats från lovande ung senior till en skidorienterare av världsklass, det skulle inte ha gått utan Ert stöd.

Hemma igen

2010-11-19T13:49:00.000+02:00

I onsdags kom jag hem från lappland. Det var kanske hög tid att åka hem för jag började känna mig rejält sliten de två sista dagarna och dessutom var vädret ganska kallt. Cirka 50 timmar skidåkning fick jag i alla fall ihop under de tio dagarna jag var uppe och det är jag nöjd med. När jag åker upp igen om en dryg vecka blir det mer hårdkörning i form av tävlingspremiär i skidorientering och en hel del teknikträningar på det.

Nu behöver jag ju inte hålla upp med skidåkningen fast jag är hemma i Vörå. Här är det dryga decimetern natursnö och det går att åka skidor vid skidcentrum. Dessutom har det varit så pass kallt de senaste dagarna att kommunen har skjutit snö på fm-spåret med alla tre kanonerna och enligt väderleksprognosen blir det bara bättre förhållanden för snöframställning den närmaste tiden. Så det dröjer nog inte länge innan det blir kanonförhållanden för skidåkning här.

Idag blev det dock cykelspinning på förmiddagen men snart skall jag ut och nöta spåret.

Skitkul skidorientering och race med mjölksyra över öronen

2010-11-12T15:01:00.000+02:00

Mot slutet av veckan har det blivit lite varmare här, så vi har kunnat göra också annat än att skida sakta i tröga spår. Jukka spenderade början av veckan på skotern och fick till ett litet intressant spårnät som dessutom var i stort sätt perfekt skick.

I går och idag har vi således kört skidorientering, igår tre korta slingor i maxfart och idag två lite längre i lite lugnare fart. Roligt var det, men ibland ännu lite svårt att stå på benen, då man inte ännu är van att skida i smalspår. Idag körde vi dessutom ett skidrace i tävlingsspåret. Reisi Häkkinen visade sig ha bäst psykisk laddning av oss och var snabbast på de dryga tio kilometer vi åkte. Jag var tvåa, åtta sekunder efter och Olli trea en minut efter mig.

Det har verkligen varit skönt när kölden släppt och vi har fått skida i drömförhållanden här i slutet av veckan. Vårt läger slutar i morgon lördag, men jag fortsätter ännu min lapplandsvistelse; jag flyttar bara lite söderut till Äkäslompolo där jag blir ännu ett par dagar in på nästa vecka.

Vinter

2010-11-09T13:10:00.000+02:00

Vi i skidorienteringslandslaget är i Saariselkä på läger den här veckan. Här är det bra med snö och på så vis fina skidförhållanden. Idag var det dock lite kallt. Och otroligt trögt före.

Grundjobb

2010-10-20T14:37:00.000+03:00

Efter att ha inlett hösten med ganska så mycket effektiv träning i form av rullskidåkning i Otepää och en hel del orienteringstävlingar har jag under de senaste veckorna koncentrerat mig mer på grundträning. De senaste två veckorna har jag varit ute på läger.

Den första av de två tillbringade jag i Södertälje hos Anders Bäckström. Det blev en hel del rullskidåkning i fina förhållanden, orientering i riktig kalasterräng samt klubbträningar med SNO.

Från Södertälje fortsatte jag sedan via 25-manna mer eller mindre direkt upp till Vuokatti för läger med landslaget.

25-manna blev ingen framgångshistoria varken för mig själv eller laget. Andreas öppnade bra på första sträckan och skickade ut mig på andra mindre än en minut efter täten. Men jag hade ingen bra dag varken fysiskt eller orienteringstekniskt och föll ner till cirka 50. plats. I mål var vi sedan 63. lag. Men arrangemanget bjöd i alla fall på fin orienteringsterräng.

I Vuokatti var det skidåkning på konstsnöspåret som utgjorde basen i träningen. Vädret var lite kallare än det brukar den här tiden på året, så spåret hölls i bra skick och det var fint före att skida. Men riktigt inspirerande är det inte att skida varv på varv i ett drygt kilometers spår. Som tur gjorde vi också en det annat; en lång stavbacke där jag fick storstryk av Reisi samt en stavlöpnings-orienteringsträning där jag även fick stryk av flera juniorer.

Under lägret kände jag mig ganska seg och drogs även med en lättare förkylning under slutet av det (kanske lider jag av något som kan liknas med ett bakvänt oktobersyndrom). Så under de närmaste veckorna skall jag fortsätta att koncentrera mig på lätt träning och även lägga in några extra pass maxstyrka. Nästa läger med landslaget blir i Saariselkä om två och en halv vecka, hoppas det finns snö där då!

Lägesrapport

2010-09-23T13:24:00.001+03:00

På allmänhetens begäran skall jag försöka sparka liv i den här bloggen på nytt.

Min träningen har överlag flutit på bra i sommar; jag hade en sämre period i Juli, men sedan tycker jag att jag kommit igång bra. Mestadels har jag tränat på på hemmaplan, men jag har också varit nere i alperna och rullskidat på passvägar med Spoerry och med FSS-juniorerna till Vålådalen och återsett stället där jag gjorde mitt internationella genombrott nyåret 2005. Jag har också sprungit en del orientering, dock utan större framgångar. Nu senaste helg gick FM i medeldistans och stafett. Jag hade dock väldigt tunga ben och kom inte till final i medeln och tappade allt för mycket på startsträckan i stafetten. Väldigt fin terräng och roliga tävlingar var det i alla fall båda dagarna.

Orsaken till de tunga benen var att vi äntligen börjar komma igång med landslagslägren igen. Efter att ha mjukstartat i Vierumäki för en månad sedan var vi nu i Otepää och rullskidade en vecka. Som vanligt bjöd Otepää på de bästa förhållanden man kan tänka sig för rullskidåkning. Vädret var inte så varmt, men torrt nästan hela tiden. Träningen var intensitetsinriktad och vi körde på hårt på rullskidsbanan reisi-Häkkinen och jag. Reisi visade prov på att vara ytterligheternas man genom att ha med sig både de absolut långsammaste och de absolut snabbaste paren rullskidor.

Nästa läger med landslaget har vi i Vuokatti om dryga två veckor, innan det skall jag på studieresa till SNO i Södertälje samt springa 25-manna.

Ännu vid liv

2010-06-03T11:18:00.000+03:00

Så slut blev jag tydligen av ultralången i Sverige att jag inte orkat skriva här sen dess... Nå väl, en del annat har jag i alla fall hunnit med här emellan. Först och främst tog ju säsongen inte slut i å med världscupsfinalerna; efter det åkte jag några längdtävlingar här i distriktet samt Lapin Lumirastit och FM på ultralång uppe i Rovaniemi. Min form var i vår mycket stabilare än vad den brukar vara på vårkanten, så jag kunde ta hem både FM och totalsegern i Lapin Lumirastit före Eivind Tonna. I övrigt var tävlingarna uppe i Rovaniemi åter väldigt fina och det kändes smärtsamt att inse att dehär faktiskt var de sista tävlingarna för säsongen.

I april höll jag som vanligt vila från träning, men redan på valborg var jag till Stockholm och sprang sista sträckan i Tiomila. Det gick ganska bra för oss; vi blev 67. trots ordentliga bommar på ett par av sträckorna. För min del gick det som väntat: benen tog slut efter cirka tio kilometer, sedan kröp jag resten. Jag klarade i alla fall mig utan större orienteringsmisstag och så höll jag vår placering.

Efter Tiomila har jag så småningom kommit igång med träningen mot nästa vinter. Som har jag inlett med en styrkeperiod, för att sedan undan för undan höja träningsdosen under sommaren. Dessutom kommer jag att springa en hel del orientering, igår var jag och bommade bort vårt lag vid DM, på söndag blir det Lakeuden Viesti och sedan är det bara lite drygt två veckor till Jukola.

Sedan sist har jag även färdigställt boken jag hållit på att skriva hela vintern samt skaffat två nya cyklar (en av dem fick jag iofs i pris från LLR):

Slut som aldrig förr...

2010-03-17T17:11:00.000+02:00

...blev jag av dagens ultralånga distans. Ändå blev det än lite snabbare tävling än vad vi kanske räknat med, då de 45 kilometrarna inte tog mer än 2h22'.

Banan bestod av tre långa, gafflade varv och ett lite kortare gemensamt på slutet. Ganska tidigt i loppet gick jag upp i ensam ledning på mitt gafflingsalternativ och så fortsatte det nästan ända in till sista kartbytet. Jag skidade på bra och gjorde inte heller några värre orienterings- eller vägvalsmissar. På slutet av tredje varvet kom Eetu Hrennikov och Olli-Markus ikapp mig och vi var tillsammans in till kartbytet. Vid det här laget var jag rejält slut och jag började känna av kramper i armar och ben. Jag koncentrerade mig alltså på att försöka hålla mig i rygg på Olli och Eetu. Det gick sist och slutligen lite enklare än vad jag trott och såpass starka verkade tydligen Olli och jag att Eetu kände sig tvungen att ta ett annat vägval till nästsista än Olli och jag. Det visade sig vara nästan minuten långsammare. Jag läggde mig tätt i rygg på Olli och försökte samla krafter till spurten. Jag klarade också nästan av att komma upp jämsides med honom på målrakan, men Olli var för stark och vann med en skidlängd.

Andrey Grigoriev blev dock bara nia, så jag gick om honom i totalställningen och upp på andra plats efter Hrennikov.

Femte i stafetten.

2010-03-16T14:25:00.000+02:00

Vi provade att kasta om lite i lagordningen i dagens stafett, så Olli-Markus startade, jag skidade andra och Teemu sista. Det blev ingen större framgång. Norge vann stafetten och även stafettvärldscupen. Sedan blev vi ännu slagna av Sverige och två ryska lag. Det var tätt på första sträckan, Olli kom in i ledning med många andra lag inom halvminuten. Jag hade kort etta, men gjorde dåligt vägval till tvåan, så jag klarade inte av att få något försprång. Sedan hade jag en lång gaffling på mitten av banan och där slapp Hasse Kvåle i Norges etta och Vladimir Barchukov i Rysslands tvåa ifrån. Jag skidade resten av banan med Sveriges Erik Rost och vi var trea och fyra imål, dryga minuten efter Kvåle och Barchukov. Teemu gjorde en grov vägvalsmiss mitt på banan och hamnade att släppa förbi även Rysslands etta.

Kanske det även inverkade på vår prestation att vi inte hade något att kämpa om i stafettvärldscupen. Vi var redan inför dagens stafetter redan så pass distanserade att vi inte hade ens teoretisk chans att klättra upp på pallen. Det är bara att gratulera Norge för stabila insatser i årets stafetter och börja tanka inför morgondagens kraftprov.

Fjärde i medeldistansen.

2010-03-14T15:33:00.000+02:00

Jag förlorade 51 sekunder åt Eetu Hrennikov i dagens medeldistans och blev fjärde, mellan oss var Andrey Grigoriev och Lars Moholdt. Banan, som bestod av två varv och dryga 13 kilometer, bjöd på trevlig och fartfylld orientering med ganska kluriga vägval. För mig gick det första varvet bättre, vid varvningen delade jag ledningen med Eetu. På andra varvet gjorde jag sedan ett par tre ganska stora vägvalsmissar och kunde därmed inte hålla jämna steg med täten.
Dagens tävling påverkade inte totalställningen i världscupen nämnvärt. Eetu befäste ytterligare sin ledning och kommer att vinna bara han tar sig i mål i den sista dältävlingen. Grigoriev gick lite ifrån mig, men är i alla fall inom räckhåll i den sista deltävlingen på onsdag i nästa vecka. Överlag kommer den tävlingen ha stor betydelse för slutställningen, eftersom det delas ut dubbla världscupspoäng där. Innan det väntar vilodag i morgon och stafett på tisdag.

Sprintseger!

2010-03-13T15:35:00.001+02:00

Det blev en seger i den sista världscupssprinten för den här säsongen. Tävlingen var ungefär som jag hade väntat mig med många kontroller och smala spår. Spåren var i alla fall hårda efter förra veckans blidväder, men inte isiga eftersom det kommit en del nysnö. Det blev dock lite mindre vägval än jag väntat mig, då man fick gå ganska rakt mellan alla kontroller. Hur som helst fick jag bra kontakt med kartan direkt från start. Att jag vek fel i en korsning på väg till tvåan och förlorade kanske femton sekunder gjorde bara att jag blev extra motiverad att pressa mig ordentligt på den resterande delen av banan. Resten av banan gick väldigt bra, även om inte jag inte gjorde optimala vägval riktigt hela tiden. Det räckte i alla fall för att gå ikapp och ifrån de andra.

Tvåa blev Edvard Hrennikov åtta sekunder efter mig, trea var Eivind Tonna. I morgon blir det medeldistans. Formen verkar god, så det gäller bara att hålla i orienteringen så skall det nog gå bra.

Foto: Oskar Forsgren

Tävlingskartan.

Land i sikte!

2010-03-11T14:24:00.002+02:00

Där framme ser ni Holmsund. Det ryktas dock om packis i hamnbassängen...

Live från Kvarken

2010-03-11T11:27:00.000+02:00

Resan mot världscupsfinalerna i Ånn har börjat. Ännu så tuffar RG1 på bra västerut. Från Umeå blir det sedan hyrbilsrace mot norska gränsen.

Dubbel förbundsmästare!

2010-02-28T22:13:00.000+02:00

I helgen var det FSOM på Köykar i Karleby. Förhållandena var fina och Måns hade gjort banor med de klurigaste vägvalen jag stött på i Finland på länge. Kolla speciellt in avstånd 6-7 och 8-9 på kartan nertill. Speciellt bra gick det inte i alla fall idag, då jag till exempel var till tolfte kontrollen före andra och fick på så sätt klättra upp på jordavstjälpningshögen en gång extra. Men det räckte som sakt till seger båda dagarna.

En del av söndagskartan.

En röd medalj.

Sprint

2010-02-13T20:47:00.001+02:00

Sprinten blev i mitt tycke den sämsta tävlingen i dehär mästerskapen. Segertiden blev tillslut lite under 13 minuter och banan innehöll 17 kontroller, så avstånden var i medeltal under minuten, dessutom var alla ungefär lika långa. Då i praktiken hela tävlingen avgjordes ute på en åker så var det bara att lyfta blicken för att se nästa kontroll. Dessutom var föret sådant att spåret blev glatt där det var åkt och bra mycket långsammare där det ingen åkt förr. Det betydde förstås att alla tog samma vägval hela tiden och att det i praktiken bara var att följa de andras spår.

Orienteringsfel gjorde jag inte och skidåkningen fungerade sådär. Långdistansen kändes nog ännu i kroppen, men större inverkan hade nog det att spåren var så glatta och ojämna att det var svårt att få in rytmen i åkningen. Tillslut blev jag 5., 10 sekunder efter segrande Edvard Hrennikov och 3 sekunder till medalj.

I morgon blir det stafett, Teemu startar Olli skidar andra och jag sista. Sedan var det ännu prisutdelning från lången, på bilden Edvard, jag och Teemu.

EM-Guld!

2010-02-11T15:41:00.000+02:00

Efter en timme och femtiotvå minuters slit kunde jag glida in i mål som europamästare! Hrennikov var tvåa, två minuter efter. Olli, som var tvåa i mål hade stämplat på damernas tredje sista och blev diskad.

Det känns förstås otroligt skönt att äntligen få lyckas bäst av alla och ta hem mästerskapet som jag kom hit för!

EM-medeldistans

2010-02-10T20:33:00.000+02:00

Europamästerskapen öppnades idag med medeldistans. För min del blev det en nöjaktigt femteplats. Inte så dåligt, men inte heller den placering jag kom hit för att kämpa för. Peter Arnesson delade segern med Edvard Hrennikov, Andrey Grigoriev var trea och Teemu Köngäs fjärde. Till segern förlorade jag en minut och åtta sekunder.

Banan var ganska så tudelad; direkt till ettan var det ett par kilometer, kanske 150 stigning, inga vägval och extremt enkel orientering. Sedan kom ett antal kortavstånd, på det igen ett långt och så vidare. Borde ju passa mig, men då det helt saknas ordentligt breda och bra spår här, så kommer nog inte min skidteknik riktigt till sin rätt.

Nå, skidåkningen kändes i alla fall helt okej, sedan genade jag på fel ställe och förlorade en halvminut på det. Och jag var ju trots allt bara minuten efter, så jag tror definitivt jag kan vara med och slåss om segern i morgondagens långdistans!

Så här glad var Teemu

Tävlingsturist.

Sprintstafett och så vidare

2010-02-08T13:23:00.000+02:00

Sprintstafetten blev en ganska råddig tillställing. Då lagen själv fick bestämma om man skulle inleda med en herr- eller damåkare blev det stora omkastningar i från sträcka till sträcka. Dessutom var det stor skillnad mellan de olika gafflingsalternativet, så det blev ingen direkt känsla av man-mot-man uppgörelser. Att det dessutom var ordentlig snöstorm på målområdet gjorde inte saken bättre. I skogen märkte man dock inte av snöstormen och banorna var trevliga sprintbanor. Det gick ganska bra för Anni och jag, i slutresultaten var vi sjätte och bästa finska lag. Norge med Marte Reenaas och Lars Hol Moholdt vann stafetten.

Efter tävlingarna var jag, Teemu och Olli ännu ut och skidade i tävlingsområdet. Ute på de öppna ytorna blåste det så att man knappt hölls upprätt, men inne i den mäktiga bokskogen var det fint att skida upp och ner för de höga och ganska branta backarna.

Igår åkte vi sedan 14h med en överfull buss hit till Rumänien och Miercurea Ciuc. Verkar vara en fin stad, här under lite bilder från skidlänken, bussresan samt staden.

Teemu klättrar

Bak i bussen

Fram i bussen

Vårt hotell

En gågata i Miercurea Ciuc

Ryssarna hårda i medeln

2010-02-05T17:50:00.000+02:00

Det blev en trippelseger för Ryssland i medeldistansen idag. Andrey Lamov vann och jag var fyra, 1'27" efter. Hela tävlingen gick i en brant och lång sluttning, så banan innehöll mycket stigning, i huvudsak längs smala spår, och branta nerförsbackar i lika smala och krokiga spår. Fysiskt hade jag inte en riktigt lika bra dag som i förrgår, men skidåkningen fungerade i alla fall skapligt. Uppför backarna skulle jag nog ändå ha viljat ha någon som skulle ha hejat på, för i mål kändes det som om jag i alla fall kunde ha haft mer att ge. Jag gjorde inte några egentliga bommar, men flera relativt små vägvalsmissar.

I morgon blir det sprintstafett. Precis som i Ryssland består den av sex sträckor, men nu med mixade lag. Vad som gör det speciellt är att lagen själva får bestämma om man inleder med en herr- eller damåkare. Lite lotteri blir det, då man inte på förhand kan veta på vilka sträckor det råkar vara mer stigning, klart är i alla fall att sista sträckan är lite längre, men avgörs istället på ett helt flackt område. Vi chansar på att skicka en damåkare på den sträckan, så jag skidar alltså sträckorna 1, 3, och 5, så skickar vi Anni Honkimaa på de andra. Våra andra lag är: Teemu-Tiia och Pernilla-OMa.

2010-02-03T21:22:00.000+02:00

Vi fick skida långdistansen i strålande solsken idag. Formen kändes också mycket bättre än igår, så det blev en verkligt rolig tävling. Andrey Grigoriev vann och jag var andra, knappa 40 sekunder efter. Vi hade så olika gaffling så vi såg inte varandra under banan, fastän det var samstart. Sist och slutligen skidade jag merparten av banan helt ensam.
I början av loppet skidade jag med Lamov, och uppför en ganska lång sluttning drog vi ifrån de andra på vår gaffling med kanske halvminuten. Men sedan när vi åkte nerför en backe och skulle svänga vänster var det spåret igensnöat, så vi såg det inte och körde förbi. Det var förstås bara att klättra uppför igen, så där for vårt försprång. Sammanlagt tappade vi cirka 1'30" på vår bom. Efter det hade Lamov en annan gaffling och jag fortsatte själv. Fler bommar gjorde jag inte, men jag gjorde samma dåliga vägval två gånger. Där kunde jag ha sparat över en och en halv minut.
I morgon väntar vilodag. Antagligen blir det väl att gå en tur i solskenet. Sedan mellandistans på fredag.

2010-02-02T18:26:00.000+02:00

Dagens sprint gick för min del efter omständigheterna bra. Jag slutade sexa, 25 sekunder bak Edvard Hrennikov. Fullständiga resultat och mellantider hittas på arrangörens internetsidor. Banan innehöll en del vägvalsproblematik, men i övrigt ganska lätt orientering. Dessutom fanns det en del branta utförslöpor med branta krokar, så man hamnade att ha tungan rätt i mun för att stå på benen. Det klarade jag i alla fall av och det kom heller inga egentliga bommar. Till femman och sjuan gjorde jag dock fel vägval och tappade ca 10 sekunder på vart avstånd. Fysiskt kändes det ganska dåligt, men det var väl ganska väntat med tanke på gårdagens resande. Kartan ser ni undertill. I morgon blir det långdistans, hoppas kroppen svarar bättre då.

17h resor

2010-02-02T18:23:00.000+02:00

Gårdagen präglades av ändlöst resande och en rad motgångar. Allt började bra; Joni Lammi skjutsade ut oss till flygplatsen lite före åtta och planet mot Bukarest lyfte nästan i tid. Väl framme började motgångarna, vårt nästan hälften av våra skidpåsar och vallningsutrustning hade blivit i Helsingfors och ännu är det ingen som vet var de finns och när/om de kommer hit. Jag fick ändå med mig allt. Sedan när vi väl åkte iväg med vår buss märkte vi ganska snart att vår chaufför inte var av den snabbare sorten. Vid gränsen till Bulgarien var det förstås trafikstockning och när vi väl kom igenom så skulle chauffören ha en 45 minuters paus (vi hade med oss två chaufförer, så varför de inte bara kunde köra turvis förstod ingen av oss). Under vår paus passade förstås en långtradare på att välta och blockera vägen bara ett par kilometer från vårt rastställe. Vi for så tillbaka till en supermarket vi just kört förbi och spenderade en dryg timme där. Sedan segade vi oss vidare upp mot Uzana dit vi anlände lite efter ett på natten.

FM-guld

2010-01-31T14:25:00.000+02:00

Efter en paus på nästan två år vann jag igår finska mästerskapen. Medaljen torde vara mitt femte guld och det första på sprintdistansen. Igår var den visserligen delad; Janne Häkkinen kom imål på samma tid. Jarno Parkkinen var trea 18 sekunder efter.

Banorna i Lieksa var, till skillnad mot de i Ryssland, skidbetonade med mycket breda spår och ganska så enkel orientering. Dessutom bjöd terrängen på ganska stora höjdskillnader. Finska mästerskapen i sprint består av ett kval på förmiddagen och final på eftermiddagen. Kvalet är i å för sig ganska så onödigt, eftersom vi inte var fler än 39 anmälda och 30 gick till final. Igår tyckte jag i alla fall det var ganska så bra att vi fick skida kval, det var trots allt en bra träning med karta i hög fart. Därför ides jag inte heller hålla igen på farten i kvalet och vann det relativt överlägset. Det betydde också att jag fick starta sist i finalen.

Finalen gick i samma stil som kvalet. Jag gjorde inga egentliga misstag, ett par gånger blev jag lite osäker på var jag var och hamnade att sakta ner lite. Eftersom orienteringen var ganska enkel var det också en förutsättning för att kunna kämpa om tätplaceringar. Fysiskt var jag dock av någon anledning inte på topp, varken på för- eller eftermiddagen. Det bekräftas också till en viss del av sträcktiderna, där jag på banans tyngsta och längsta avstånd förlorat tio sekunder till sträckbästa.

Nå, det räckte i alla fall till seger och det är bara att hoppas och tro att det var en tillfällig svacka. För nu sitter jag och Pernilla redan på tåget ner mot Helsingfors och i morgon flyger vi till Bukarest och reser vidare med buss till Uzana i Bulgarien och nästa runda i världscupen. Första start är redan på tisdag. Från Bulgarien reser vi sedan direkt vidare till Miercurea Ciuc i Rumänien och EM. Sammanlagt åtta tävlingar väntar inom knappa två veckor.

Segrare i Sprint-FM

Långdistans

2010-01-20T15:43:00.001+02:00

Tävlingarna i Ryssland avslutades i måndags med långdistans. Den gick i samma område som medeldistansen och bjöd alltså på ett ordentligt tätt spårnät med få breda spår och moderata höjdskillnader.

För min del fortsatte tävlingen i samma stil som de innan; jag fick aldrig in det rätta flytet i orienteringen och klarade på grund av det inte av att hålla tillräckligt hög fart mellan kontrollerna. Jag gjorde ett par vägvalsmissar, sammanlagt kanske ett par tre minuter, men i övrigt inga egentliga fel. Skidfarten tror jag inte det var något fel på och jag orkade också bra till slut. När jag som planerat försökte öka farten ut på sista varvet resulterade det bara i att jag hamnade efter i orienteringen och framfarten blev ganska ryckig.

Till slut blev jag sexa, distanserad av vinnaren Andrey Lamov med hela fyra minuter, men bara 4 sekunder från tredje plats och en minut efter OMa, som blev tvåa.

Sammantaget blev det mycket stolpe ut under den här världscupsrundan. Stavbrott i medeldistansen 13 sekunder bakom tredje plats i sprinten och 4 i långdistanse. Att jag inte hade marginalerna på min sida understryks av att vi missade tåget hem med tre minuter... Enda tävlingen som gick riktigt bra var sprintstafetten. Att det också var den enda tävlingen där jag egentligen blev andfådd visar tydligt att det var på orienteringen jag förlorade i de här tävlingarna - rent fysiskt känns det som jag skulle vara i ganska bra slag. Men det märks att det har varit för få tillfällen att träna skidorientering i början av vintern - i den här typen av tävlingar där det krävs mycket kartläsning hängde jag inte med de bästa.

Nästa världscupsrunda blir i Bulgarien. Innan det hinner jag med lite lugn träning och antagligen FM-tävlingar på sprint just inpå avresan.

Andra plats i sprintstafetten.

2010-01-16T16:31:00.003+02:00

Det räckte inte till seger, men väl till en andra plats för Olli-Markus och jag i sprintstafetten nu i eftermiddag. Ryssland med Andrey Lamov och Edvard Hrennikov var till slut knappa tio sekunder snabbare. Sverige med Peter Arnesson och Erik Rost var ungefär lika mycket långsammare på tredje plats.
Stafetten bestod sammanlagt av sex sträckor, varav OMa skidade sträckorna ett, tre och fem och jag skidade följaktligen sträckorna två, fyra och sex. Vår sluttid var lite under 40 minuter, så varje sträcka tog alltså mellan sex och sju minuter. OMa var lite efter från första sträckan och inte heller jag gjorde något topplopp på andra, ingendera av oss gjorde ändå några större misstag. Sedan skidade OMa en bra tredjesträcka och skickade ut på fjärde som ungefär sjätte man, men med ledande Ryssland kanske en knapp halvminut före. Också för mig gick andra loppet bra och jag klarade av att lyfta oss till täten i näst sista växlingen. Men det var delvis på grund av att Ryssland hade en längre gaffling, så OMa hamnade att släppa Lamov knappa femton sekunder före sig till växling. Sveriges Erik Rost gick ut precis i ryggen på mig. Jag gick förstås ut med full fart och fick efter en stund också Edvards Rygg i sikte. Men då han inte gjorde några fel och höll bra fart hela tiden så klarade jag inte av att suga in hela försprånget. Jag lyckades i alla fall få upp ett försprång på någon tiotals meter till Erik.
Sprintstafetten var ett trevligt koncept och dagens banor var helt OK. Men jag kan inte förstå varför man hade dragit ut TC mitt i skogen, då vi här precis bredvid vår förläggning skulle ha haft ett mer intressant område med ett befintligt längdspår. Som det var nu var nästan alla spår ganska smala och det var svårt att komma förbi åkare om man hamnade längre bak i fältet, dessutom var det för långt från byn för att locka åskådare.
I morgon blir det vilodag och på måndag avslutas den här världscuprundan med långdistans.

Sprint

2010-01-16T12:12:00.001+02:00

Nu på förmiddagen har vi skidat sprint. Det blev inga större framgångar för oss. I den täta tävlingen var Teemu bäst på en åttonde plats och halvminuten efter segraren Kirill Vesselov, Olli-Markus var 11. fyra sekunder efter Teemu och jag 12., en halv sekund efter Olli-Markus.

Redan till tredje kontrollen körde jag förbi en korsning, hamnade att stanna och skidade till slut runt lite längre väg. Sammanlagt tappade jag kanske 20 sekunder på det. Misstaget gjorde att jag sedan nog blev lite för passiv i orienteringen och tog mig helt enkelt inte fram tillräckligt snabbt. Men jag hade i alla fall inte mer en fjorton sekunder upp till tredje plats, så med lite mer flyt hade jag nog varit med i toppen.

Nu får vi vila en knapp timme innan det bär av till TC igen för sprintstafetter. Våra lag är enligt rumsfördelningen här på förläggningen, så jag skidar med Olli-Markus, Teemu med Matti och Juho-Matti med Janne. Starten går 15.00 lokal tid.

Stavbrott

2010-01-15T12:29:00.002+02:00

Medeldistansen började ganska bra för min del. Som väntat var spårnätet tätt och kontrollavstånden korta, så full kartkontakt krävdes. Det lyckades jag hålla, men jag var ett par gånger omkull i drivan. Men vid halva första varvet blev jag påkörd bakifrån så vänster stav gick av. Eftersom det inte fanns reservutrustning ute i skogen blev det sedan att ta sig fram med en stav de kanske tre kilometrarna till varvning. Det förlorade jag förstås flera minuter på, så efter det hade jag inga möjligheter att kämpa om tätplaceringar. De två övriga rundorna gick ändå ganska bra, men längre upp än till en 19:e plats räckte det inte.

Olli-Markus vann tävlingen före Edvard Hrennikov och Erik Rost. Förutom Olli-Markus gjorde vi en ganska dålig laginsats, då Teemu Köngäs var 10. och jag tredje bäst av oss.

I morgon blir det sedan två tävlingar, först sprint på förmiddagen, sedan sprintstafett med tvåmannalag på eftermiddagen. Bara att komma igen.

Nu drar det igång!

2010-01-14T18:49:00.001+02:00

Värlscupen alltså. Vi är nu i Raivola på karelska näset. Förhållandena här är fina; mycket snö och lämplig temperatur (idag ca fem grader kallt). Skall man tro dagens modellorientering är spåren dessutom bra körda och snön är inte lika lös som i Joutseno förra helgen.

I morgon står medeldistans med samstart på programmet. Banan mäter 15km kortaste väg och starten går 10:30 lokal tid. Höjdskillnaderna är inte så stora men spårnätet väntas bli väldigt tätt och består antagligen nästan bara av smala spår.

Eftersom jag inte fått tävla så mycket hittils i vinter är det lite extra spännande att se hur formen är såhär i första världscupstarten för i år. Träningen har i alla fall fungerat bra på sista tiden och jag tror att förra helgens tävlingar i Joutseno var den genomkörare jag behövde. Roligt skal det i alla fall bli att äntligen få komma igång!

Mer information om tävlingarna och så småningom resultat hittar ni på arrangörens hemsidor.

Joutseno 2

2010-01-11T17:14:00.000+02:00

Det blev tävling också på söndag i Joutseno, fastän det inte var nämnvärt varmare än på lördagen. Banan var som sagt ganska precis hälften kortare, spåren var hårdare och föret var lite lättare. Det blev alltså en lite mer fartfylld tävling. Samtidigt var kontrollavstånden ganska mycket kortare och banan var i huvudsak dragen i de terrängavsnitt där spårnätet var som tätast, så man hamnade att läsa kartan mer noggrant än på lördagen.
Även nu lyckades jag gå ganska stabilt, en del vägvalsmissar blev det men inga större saker. Det var åter ganska tätt; jag vann dryga halvminuten före Pasi och Jarkko Urpalainen var tredje.

Joutseno 1

2010-01-09T22:26:00.001+02:00

Temperaturen höll sig sist och slutligen över tjugo grader, så det blev tävling i Joutseno idag. Varmt var det förstås inte, men eftersom det har varit så lite tävlingar på sistone tyckte jag att jag verkligen behövde få mer kart-träning och ställde följaktligen upp. Jag bestämde mig i alla fall för att inte använda riktigt alla växlar i den stränga kölden, så jag gick ut lugnt.

Tävlingsterrängen var ganska så flack och spårnätet inte så speciellt tätt, men i stället fanns det rejält med ganska så kluriga vägval. Spåren var ganska så mjuka och i det kalla föret rejält långsamma.

Jag lyckades lyckades helt OK med vägvalen, även om det blev en del misstag. Det största, en knapp minut, kom redan till ettan. Det långsamma föret och de mjuka spåret gjorde att jag brukade hela 1h35' på de 22 kilometrarna och fastän jag inte gick för full maskin har jag nog kännt mig ganska så sliten nu efter loppet. Till sist vann jag, 35" före Pasi Kiiskinen och dryga minuten före Petri Kiiskinen. I morgon på nytt, hälften kortare bana och förhoppningsvis lite varmare väder.

Kallt

2010-01-03T20:24:00.001+02:00

Ja, för kallt för mig i alla fall verkar det att bli i Arvidsjaur nu i början av nästa vecka, så jag har bestämt mig för att inhibera resan till tävlingarna där. Otroligt synd förstås, annars verkar det vara förberett för väldigt fina tävlingar och jag hade verkligen sett fram emot att få skidorientera igen, efter över en månads paus. Nu hoppas jag istället på tävlingarna i Joutseno nästa helg.

Hejsan!

2009-12-28T16:44:00.002+02:00

Ni som varit in och läst min gamla blogg vet att det har varit tyst där sedan VM i våras. Det beror till stor del på att jag har försökt rikta min skrivklåda åt ett annat håll - jag håller för tillfället på med slutarbetet för min diplomingenjörsexamen vid Tammerfors Tekniska Universitet. Rubriken för mitt arbete är "Real Time Industrial Ethernet for Machine Automation Systems" och om inget oförutsett händer ska det bli klart inom ett par månader.
Det här betyder också att min gamla blogg kommer att försvinna från internet, eftersom den ligger på universitetets servrar. Därför har jag flyttat hit.

Inledningen på årets skidorienteringssäsong har varit ganska stympad. Säsongspremiären i Äkäslompolo för en månad bjöd på fina tävlingar och starkt startfält. Den gav också de signaler jag ville ha; jag var med i täten direkt från start. Efter det har alla tävlingar varit inhiberade på grund av snöbrist. Som tur är har det i alla fall funnits konstsnö att träna skidåkning på. Nu under julhelgen har det också kommit ganska rejält med natursnö och träningsförhållandena här i Vörå är fina.
Nu till näst står skidorienteringstävlingar i Arvidsjaur i norra Sverige på tur om en vecka. Som vanligt den här årstiden är det förstås lite osäkert hur det blir med de tävlingarna, just nu lovar väderleksprognosen lite för kallt väder...